En filterduk med två lager består av två lager av fibrer gjorda av olika material. Det övre lagret har vanligtvis en lösare vävd struktur, medan det undre lagret består av en tät, nätliknande konfiguration. Denna kombination skapar ett gradientfiltreringssystem: när en blandad vätska passerar genom fångas större partiklar av det övre lagret, medan finare partiklar fångas av det nedre lagret. De två skikten är sammanbundna genom fysisk intrassling och termisk sammansmältning, vilket bildar ett stabilt, tredimensionellt filtreringsnätverk.
Denna skiktade design förlänger filterdukens effektiva livslängd. I ett enskiktsfilter leder yttäppning ofta till en minskning av flödeshastigheten; däremot tillåter dubbelskiktsstrukturen att det övre skiktet fångar upp större partiklar, vilket skyddar det undre skiktet och bibehåller dess permeabilitet under en längre period. Experimentella data indikerar att, under identiska driftsförhållanden, är den effektiva filtreringstiden för en dubbelskiktsstruktur ungefär 40 % längre än den för en enkelskiktsprodukt.






